Guess who’s back… Back again… Frågan är ju dock, hur länge kommer bloggsuget hålla i sig denna gång? Det får väl tiden utvisa tänker jag.
Nej men jag kan ju uppenbarligen inte hålla mig borta från bloggandet. Nu har jag höstlov och då får jag helt plötsligt ett jättesug för att börja blogga (igen). Min mamma gick direkt till attack när jag sa att jag var sugen på att börja igen… ”Man ska inte skriva för andras skull”. Vi pratade nämligen om att jag känner ett sånt behov av att prata ut som saker, att reflektera. Mamma tycker att jag ska skriva dagbok, och jag förstår vad hon menar. När man skriver på en blogg, som är öppen för allmänheten, är det lätt att man anpassar innehållet för att det ska vara intressant och ”fint” för läsaren. För det är ju faktiskt så, att det inte alltid är fint. Ibland mår man lite som en påse bajs, och ibland känns det som att man är odödlig (ja kanske mitt emellan ibland också). Jag vill dock göra ett försök till att skriva av mig på en blogg. Naket och ärligt, som man så fint säger. Jag har faktiskt också köpt mig en dagbok, och en ”boosta mig” bok. Ja, ni hör ju. Vad händer? Jag tänker att det är det vi kan reda ut här. Eller vi och vi, det kanske bara är jag som kommer vara här 😛 Då får det vara det, jag tycker mest bara att det är kul att sitta och ordbajsa på en dator och låta tiden springa iväg några minuter.
Ja men vilken trevlig introduktion detta var för er som aldrig läst någon av mina tidigare bloggar, eller vet vem jag är. Amanda heter jag i alla fall! Jag är 25 år, bor i en villa med min fästman Simon och vår ettåriga son Melker! Det blir kul det här 🙂 Jag känner det på mig (Vi får se hur länge det varar, men ge det fram till jul åtminstone).
