Så många gånger jag påbörjat detta inlägg men sedan raderat det och tänkt ”ae hur ska jag få med allt?” Men nu är dagen här och nu kör vi!
Jag vet att det är poppis med förlossningsberättelser just nu, så jag tänkte dela med mig av min också! Jag skulle bli igångsatt tisdagen den 20/8 för att jag då gått över 14 dagar. Men måndag den 19/8 vaknar jag klockan 01 på natten av att värkarna satt igång! De kom med 10 minuters mellanrum men jag vågade inte hoppas på att det faktiskt satt igång. Jag kunde inte somna om, med tanke på att värkarna kom så pass tätt, utan låg och vilade i sängen till och från. Vid 06.00 gick jag upp och duschade för att lindra smärtan lite. Efter det ringde vi till förlossningen för att rådfråga. De sa att vi gärna fick komma in för kontroll, och tanken var nog först att vi skulle åka in. Men så kände jag att jag kunde härda ut några timmar till.
Vi satt med andra ord kvar hemma. Jag studsade på min pilatesboll och tittade på Vänner, Simon passade på att sova lite till. Vid 11.30 började både jag och Simon bli lite rastlösa. Jag kände väl att jag inte visste vad som hände med min kropp riktigt. Hur ska det kännas när man bör åka in? Har jag öppnat mig någonting? Tänk om det eskalerar och jag behöver föda hemma i badrummet? Ah, det var för många tankar i mitt huvudet. Det började även göra väldigt ont och jag blev rädd att jag helt plötsligt inte skulle kunna hantera smärtan. Så då bestämde vi oss för att åka in och göra en kontroll, mest bara för att få koll på läget.
Vi åkte in till förlossningen och fick komma in i ett litet undersökningsrum. Där gjorde de CTG (kollar bebis hjärta samt hur täta värkar jag har) och kollade även om jag öppnat mig något. Mina värkar var nu täta och jag hade 3 värkar på 10 minuter. Barnmorskan konstaterade även att jag var öppen 4 cm (!). Jag och Simon blev superchockade. Vi trodde inte att jag hade öppnat mig över huvudtaget, så det kändes kul. Vi fick erbjudande om att stanna kvar på förlossningen, vilket vi tackade ja till! Det kändes superskönt att vi fick stanna och att vi närmade oss mötet med lilleman!
Vi fick vårat rum och väl inne på förlossningen fanns det inte mycket att göra. Vi spelade musik, åt lite godis och kollade på lite serier. Jag fick bada som smärtlindring vilket var superskönt. Efter någon timma kände jag på lustgasen och den blev snabbt en hit!
Jag bestämde mig även för att jag ville ha ryggmärgsbedövning. Så vid 17.30 satte de bedövningen på mig, och efter det blev jag som en ny människa. Jag hade haft såååå ont precis innan de gav mig den, så när jag väl fick den kunde jag slappna av och njuta av pausen.
Två timmar senare tog de hål på fosterhinnan så att vattnet gick. Det kändes som att en flod forsade ur mig, haha. Efter att vattnet gått slogs jag av en helt ny slags smärta. Tidigare hade det gjort ont i magen, nu gjorde det istället ont mellan benen, det var något som ville ut ur mig. Jätteläskig känsla och man kände sig så hjälplös. Kroppen ville även börja krysta nu, det var som att den visste precis vad den skulle göra. Dock var Melker för högt upp i magen, så jag fick inte börja krysta än utan fick vänta ytterligare någon timma.
Vid 00 började jag krysta, och det var det absolut jobbigaste jag gjort i mitt liv. Svetten rann och jag var så andfådd och trött att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Men efter nästan en timmes krystande flög han ut, som en raket (eller det kändes som det iaf). När barnmorskan sedan la upp honom på mitt bröst kunde jag omöjligt hålla tårarna borta. Jag grät och känslorna bara sköljde över mig. Han var helt perfekt på alla sätt och vis! Simon var också så himla stolt och fin som papp redan från början. Han var det bästa stödet jag kunde tänka mig och jag är så lyckligt lottad som har honom.
All personal vi mötte var också supertrevliga och hjälpsamma. Jag har verkligen inget ont att säga om vården efter allt detta. Om ja ska betygsätta min förlossning så får den helt klart 10/10! Det bästa och häftigaste jag gjort. Kvinnokroppen är ett jäkla underverk!
Jag gjorde det, jag skrev tillslut klart inlägget! Och ni orkade läsa, haha! Imponerande av oss både måste jag säga. Ni som är gravida eller någonsin tänkt gå igenom en förlossning, ni har det häftigaste någonsin framför er 🙂
